Nu är det cirkalisa en månad sen vi lämnade vårt Italien för ett liv i Finland igen. Visst är det härligt att vara hemma, men det finns så otroligt mycket som jag saknar från vår tid som italienare. Listan skulle kunna göras oändlig, men här nedan kommer en del av det jag saknar mest.
Jag saknar vår stad Pavia, som folk menade att inte var en av Italiens finaste, men som kom att betyda så mycket för oss. Floden, katedralen, det lilla torget och alla små gränder. För oss var Pavia den bästa staden i hela Italien.
Jag saknar den lite mer avslappnade livsstil som råder i Italien. Allting behöver inte alltid vara planerat och organiserat till 110 %. Jag älskar också det faktum att vi själva blev lite italienska under vår tid där. Vi kom aldrig fem minuter för tidigt någonstans och det var liksom helt okej att ta ett glas vin till lunch före mötet med vår koordinator.
Jag saknar också vår lite enklare livsstil och att vi var tvungna att vara flexibla i vardagen. Till exempel att man fick baka utan decilitermått och använda en vinflaska som kavel.
Jag saknar också italienskan. Det vackra språket som vi faktiskt lärde oss lite grann. Jag saknar att bli kallad "signorina" och att få höra "andiamo ragazze" varje dag. Jag saknar också alla missförstånd och fel som uppstod i samband med att vi försökte tala italienska. Att säga att man skulle jobba blev ofta att tvätta och ordet låt kunde plötsligt bli en tjur. Jag tror dessutom att vi har skrivit "vi kommer att sakna dem" istället för "er" här på kortet ovan. Men det gjorde liksom aldrig någonting att det blev lite fel.
Något annat som jag aldrig kommer att glömma är vår fantastiska praktikperiod i Italien. Aldrig förr har en praktik varit sådär rolig. Själva sjukhuset var kanske inte det nyaste och mest uppdaterade, men personalen - den var oslagbar. De tog emot oss med öppna armar och vi möttes aldrig av irritation eller ilska över att vi inte kunde språket så bra. Om vi någon gång lyckades få en hel mening rätt på italienska möttes vi av applåder och jubel.
Men mest av allt saknar jag dessa tre. Min lilla älskade italienska familj.
Tack och lov är vi alla snart samlade igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar